Mats-Eric Nilssons bok ”Den hemliga kocken” har på många sätt bidragit till att fler fått upp ögonen för matens brister. Men när jag läser hans krönika i gårdagens SvD – där han på nytt utmålar han livsmedelindustrin som ondskan i världen – tycker jag att han är väl enögd.
I sin krönika ger han en romantisk beskrivning av hur kötthanteringen gick till på 60-talet – och jag är den första att hålla med om att många viktiga värden från 60-talet har försvunnit. Men vem bär egentligen ansvaret för att hästen hamnat i lasagnen? Är det så enkelt som Mats-Eric vill göra gällande? Är verkligen livsmedelsindustrin ensam ansvarig för det som hänt. Jag vill påstå att vi alla har ett ansvar. Och Mats-Eric borde börja med sin egen yrkeskår – journalisterna – som under de senaste 50 åren har tjatat om var man kan köpa den billigaste matkassen samtidigt som man ondgjort sig över att matkassen i Sverige är relativt sett dyrare än i övriga världen. Det vore intressant att någon gång läsa en självkritisk krönika från Mats-Erics tangentbord.
Sedan har vi förstås dagligvaruhandeln som under samma period bara haft ett budskap:
- Kom och köp billig mat i våra butiker – vi är billigast!
När Saltå Kvarn exempelvis har försökt sälja in varor till butikskedjorna med argumentet att de är godare än de som redan finns i hyllan så har vi ibland mötts av svaret:
- Smak är ingen faktor i denna upphandling.
Inte konstigt om den mat vi köper smakar allt mindre. Dagligvaruhandelns struktur i Sverige – med tre stora block som dominerar – ger den dessutom en särställning när det gäller ansvaret för den mat vi hittar i butiken. Deras prispress mot oss leverantörer tvingar ofta fram dåliga och billiga lösningar.
Sist men inte minst har vi som konsumenter ett stort ansvar. Vi har helt enkelt svalt dagligvaruhandelns sätt att beskriva vad som är ett bra köp i matbutiken. Ett bra köp är ett billigt köp – dessvärre oberoende av smak, ursprung, djurhänsyn, miljöeffekt etcetera.
Men vad kan vi som konsumenter göra? Det krävs ingen revolution. Börja med att tänka på samma sätt som när du köper vin (om du gör det). Vi skryter sällan med att vi har köpt ett BILLIGT vin till helgen. Vi har köpt ett GOTT vin. Om vi tänker på samma sätt när vi köper mat så är jag säker på att risken för att det ska hamna felmärkt hästlasagne i våra varukorgar minskar dramatiskt. /johan
